Det var då, del 1

Jag lovade tillbakablickar i Isabelles liv när jag startade bloggen, här kommer den första.



Hemfärden
Efter en natt och två dagar på BB kände vi oss redo att åka hem med vår prinsessa. Eller ja, så redo man nu kan bli för att åka hem med sitt första barn. Att lämna tryggheten på BB med alla erfarna barnmorskor och sköterskor som funnits till hands hela tiden för att ta hand om detta lilla försvarslösa knyte på alldeles egen hand.
För första gången klädde vi vår lilla tjej i annat än den lilla skjortan och byxor som landstinget erbjöd, en liten dress med Nalle Puh på inköpt för just hemfärden i storlek 50 och ändå för stor! Overallen som vi köpte i storlek 56 så hon skulle kunna ha den hela vintern försvann hon ju i!
Ordentligt fastspänd i babyskyddet var det så dags att starta färden hem till Habo. När vi kom hem hade det snöat så mycket att vi inte kunde köra upp bilen på garageinfarten utan vi fick gå från vändplanen.
När vi kom in mötte Kasper oss i hallen, precis som vanligt. Han blev dock lite misstänksam, det var ju inte bara husse och matte som kom hem, de hade med sig ett litet knyte som lät konstigt! Han sniffade misstänksamt på Isabelle där hon satt i babyskyddet på golvet innan han gick undan och la sig på säkert avstånd.

Är det dags för vinter?

Ja, snöovädret drar sig längre och längre söderut sa de på TV för en stund sedan.
Får de rätt den här gången SMHI, eller blir det som för en vecka sedan ungefär när det knappt blev en vanlig höststorm av det som skulle vara det värsta ovädret sedan Gudrun?
Än så länge regnar det bara här i alla fall men det regnar som om himlen öppnat sig!
För min del får snön gärna dröja lite till men nu är vi förberedda, Fredrik bytte till vinterdäck på bilen idag.

Promenad i alla väder

Vi försöker ta oss ut på promenad varje dag, Isabelle och jag. Ibland är vädret bara för ruskigt men vi försöker ge oss ut mellan skurarna i alla fall. Detta har någon gång resulterat i att jag blivit väldigt blöt, trots regnkläder. Isabelle slipper detta då hon sitter varmt och skönt undan från regnet i sin vagn.

Våra promenader är ofta höjdpunkten på dagen för lilla stumpan, så mycket att titta på innan hon (förhoppningsvis) somnar och sover gott. Hennes favoritföremål att titta på och skratta åt är andra barn, stora som små, hundar och vatten. Vi brukar gå över en liten å och hon tittar alltid lika fascinerat på vattnet som rinner fram. Fick hon bestämma skulle hon nog stanna där och titta länge. Och visst kan man väl förstå henne för vackert är det ju!

Förkylningstider

Så var det dags för snorig och rinnande näsa igen, stackars liten. Magen är också i uppror, vet inte vad som är fel. Vi har fått rådet att ge blåbärspuré och morotspuré/morotssoppa för att se om det hjälper. Jag hoppas verkligen att det ger snabbt resultat, tycker så synd om lilla gumman även om hon själv inte verkar tycka det är besvärligt.
Fredrik är också lite förkyld men jag har klarat mig än så länge. Hoppas att det förblir så, känner att jag inte orkar med en förkylning nu. Krafterna behövs för att klara av andra tråkigheter som drabbat familjen.

Myssöndag

Idag hade vi verkligen en mysig morgon. Frukost på sängen bestämde vi oss för när vi vaknade och såg det trista höstvädret, ingen tipspromenad idag. Ja, Isabelle fick också frukost på sängen. Gröt alltså, ammat i sängen har vi ju gjort många gånger!
Resten av dagen har fortsatt på samma mystema. När Isabelle tog sin förmiddagslur passade Fredrik och jag på att ta en fika i soffan när vi tittade på film. Nu har vi ätit och Isabelle har sovit för andra gången idag. Vi ska väl försöka ta oss ut på en promenad om en stund, regnet verkar hålla sig undan ett tag. Sen fortsätter säkert myset när vi kommer hem med ljus tända lite varstans.

Nya färdigheter

Tiden flyger fram och det känns som om Isabelle lär sig nya saker varje dag.
Hennes senaste upptäckt är tungan som de senaste dagarna varit den roligaste "leksaken". Hon har slickat sig om munnen och smackat med tungan, särskilt då det varit matdags. Igår när Fredrik kom hem kom hon på ytterligare en sak tungan går att använda till... Hon räckte ut den och skrattade sedan högt åt pappa. Vi tänkte inte så mycket på det, hon gjorde det bara en gång och sen var det bra med det.
Trodde vi ja! Senare på kvällen var det dags för träff med föräldragruppen på BVC, vi skulle få information om barnomsorgen i kommunen. Till en början satt alla barnen i den lilla poolen och lekte, efter en stund blev Isabelle lite kinkig och fick komma upp till pappa. Livet lekte igen och hon roade sig med att slicka sig om munnen. Damen från kommunen tyckte väl att det var gulligt och började prata lite med Isabelle. Vad gör hon då - jodå, ut med tungan åt damen! Hon skrattade naturligtvis bara åt det hela men det kändes aningen pinsamt tycker jag.
Ja ja, det lär väl inte vara sista gången ens barn gör eller säger något pinsamt så det kanske är lika bra att vänja sig.

Plask, plask

I lördags var vi på babysim för första gången. Vad kul Isabelle tyckte att det var! Detta innebär även att mamma och pappa tyckte det var toppen! Det finns inget bättre än att se vår lilla prinsessa le med hela ansiktet.
Vi fick träna på magläge och ryggläge och sjunga och leka en stund tillsammans med många små tjejer och killar innan det var dags att kliva upp ur bassängen. Dykningen väntar vi med några gånger tills vattenvanan är lite större.

Jag måste även berätta att Isabelle på vägen till badet alldeles klockrent sa - PAPPA - inte mamma till mitt stora förtret... Visst har hon länge sagt ma ma ma, da da da, ga ga ga osv men denna gång var det klart och tydligt pappa! Hon har dock inte upprepat det något mer sedan dess.

Dessa tänder

Tand nummer två i nederkäken är också på väg upp nu och Isabelle är inte samma glada lilla tjej för tillfället. Det kliar och gör ont i munnen, maten smakar inte lika gott och inget är bra förutom att vara hos mamma eller pappa hela tiden.
Att sova i sin egen säng är heller inte att tänka på. Natten börjar förvisso alltid där men det brukar sluta med att hon ligger mellan mamma och pappa för att någon i familjen, ja förutom Kasper då som sover ändå, ska få någon nattsömn över huvud taget.

Något för chokladälskare

Alla som känner mig vet att jag är en chokladälskare av stora mått. Skulle nog inte klara mig utan :) Gjorde något riktigt mumsigt igår, här kommer receptet.

Chokladmuffins med kola
12 st

100 g smör/margarin
1 dl mjölk
2 ägg
1½ dl socker
2½ dl mjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 msk potatismjöl
24 sega chokladkolor, ex Dumle

2 Daim
1 dl florsocker med chokladsmak
1-2 msk vatten

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader.
Smält matfettet och tillsätt mjölken. Låt allt bli varmt men låt det inte koka.
Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl med bakpulver, kakao, vaniljsocker och potatismjöl och tillsätt växelvis med mjölkblandningen i äggsmeten.
Fyll pappersformarna till 3/4 med smet. Tryck ner två kolor i varje form.
Grädda mitt i ugnen 10-12 minuter.
Låt muffinsen svalna. Krossa Daimen. Rör ihop chokladflorsockret med vatten. Glasera muffinsen med florsockerblandningen och häll över krossad Daim.

Det lät väl nyttigt så det förslår?!

Shopping, shopping, shopping...

I fredags hade vi bestämt oss för att göra en liten utflykt när Fredrik kom hem från jobbet, till Gekås i Ullared!
Sagt och gjort, när Fredrik kom hem hade jag med viss hjälp av Isabelle förberett allt så det var bara att lasta in vagn och matsäck i bilen och åka. Vi var framme strax före kl 16.00 och det var många bilar på parkeringen. Fredrik började nog ångra sig lite... Vi tog en kundvagn och förberedde oss på att trängas.
Vi behövde i alla fall inte köa för att komma in och väl inne i varuhuset satte vi kurs mot barnavdelningen. Inte så lätt att navigera vägen mellan alla människor och vagnar med både barnvagn och varuvagn. På de tre timmar vi var därinne hann vi med att handla en massa till Isabelle så klart men även en del annat. Isabelle fick en gåstol, en hoppgunga och kläder. Vi köpte en del julklappar till henne också men de får vara hemliga ett tag till.

Jag trodde aldrig att Isabelle skulle vara så snäll och lugn när vi var där. Så mycket folk och trångt överallt men hon var helt nöjd med att sitta i vagnen och titta på allt och alla. När hon blev lite trött tog Fredrik upp henne i bärselen och hon somnade nästan med en gång och sov tills vi kom ut till bilen. Innan vi åkte hem fick hon lite mat och sedan sov hon nästan hela vägen hem också!

Första tanden

Ja, idag kom den upp, den allra första tanden. Ser ännu bara ut som ett litet risgryn men är vass som bara den!

Hallå världen!

Jag började känna lite småvärkar framåt 15-tiden på måndag eftermiddag. Då tänkte jag att det säkert kommer gå över om en stund, så hade det hållit på i flera dagar, varför skulle det vara annorlunda nu?
Jag lade mig för att vila och somnade till och med en liten stund. Jag vaknade av värkarna som tilltagit lite i intensitet. En dusch lindrade skönt och jag minns att jag tänkte "det måste vara långt kvar än". När Fredrik kom en någon timme senare hjälpte han mig sätta igång TNS-apparaten och vi beredde oss på en lång väntan.
Så väldigt länge behövde vi inte vänta...
Värkarna tilltog, de blev starkare och kom lite tätare så jag ringde förlossningen. Barnmorskan tyckte vi skulle stanna hemma lite längre om det gick men blev det för jobbigt fick vi naturligtvis komma in. Vi försökte titta lite på TV men det var lite si och så med koncentrationen av någon konstig anledning.
Kl 22.00 gick vattnet och vi bestämde oss för att det var dags att åka in till sjukhuset. Vi hade inte hunnit många hundra meter innan det sprang två rådjur över vägen! Fredrik rattade dock bilen säkert trots att jag satt bredvid och började få det lite jobbigt och vi kom fram till sjukhuset utan missöden.
Väl framme vid sjukhuset fick vi komma in i ett undersökningsrum, CTG kopplades och vi fick sitta där och vänta en stund. Allt var bra med bebisen och när barnmorskan undersökte mig visade det sig att jag redan var öppen 7-8 cm så vi fick flytta direkt in i en förlossningssal!
Därefter har jag lite svårt med detaljerna. Jag vet att jag använde lustgasen flitigt och att jag nästan kramade sönder Fredriks hand innan vårt lilla underverk tittade ut kl 02.56, knappt fyra timmar efter att vi kom fram till sjukhuset. En alldeles perfekt liten tjej som vägde 3 450 g och var 49,5 cm lång!

Känslan när jag fick detta lilla knyte upp på magen går inte att beskriva, jag hittar inga ord som gör den rättvisa men jag kan säga att inget varit detsamma sedan dess!

Några datum på vägen

Ja, ska jag börja från början så är 19 december 1998 nog så viktigt, det var då vi träffades för första gången, Fredrik och jag.
Därefter kan jag nämna 12 maj 2000. Det var då vi flyttade ihop i en lägenhet mitt inne i centrala Jönköping.
19 december 2002 förlovade vi oss och Göteborg var platsen för denna händelse.
Nästa stora händelse var då vi flyttade in i vårt nybyggda hus, återigen 19 december, 2003 var året denna gång.
Nu ett hopp fram till 12 juli 2005. Det var denna dag vi vågade oss på ett graviditetstest och till vår stora glädje (och förvåning) visade det +.
Dagen då vi såg vår lilla bebis första gången var 19 oktober 2005, ultraljudet visade att bebisen beräknades titta ut 26 februari 2006, inte 17 mars som vi först trodde.
26 februari kom och gick, ingen bebis här inte! Dagen därpå på eftermiddagen började jag känna lite värkar, kunde det vara så att vår lilla bebis bestämt sig för att komma ut till oss?

Bättre sent än aldrig...

Ja, så lyder ju ett ordspråk och jag får väl använda mig av det här. Isabelle är redan sju månader så livet med henne har pågått ett tag nu, kan inte förstå hur fort tiden går!

Först en liten tillbakablick hur det hela började...