Separationsångest

Jag kan bara än en gång konstatera att tiden flyger fram. Jag har redan hunnit jobba en vecka! Dagarna på jobbet går snabbt och det känns på många sätt som att jag bara varit hemma på en vanlig semester, inte föräldraledighet som varade i ett och ett halvt år. Jag känner de flesta av mina kollegor sedan tidigare och det bidrar säkerligen till den känslan.

Att vara borta från Isabelle hela dagarna är svårt. Att gå från att tillbringa hela dagarna med denna underbara lilla tjej till att bara ses en liten stund på morgonen och någon timme på kvällen innan hon somnar är fruktansvärt svårt! Jag vet att hon älskar dagis och att hon har det bra på dagarna men det gör inte att jag längtar mindre efter henne. Positivt med att inte tillbringa hela dagarna tillsammans är att de stunder vi får tillsammans nu värdesätts så mycket mer. Att komma hem från jobbet och få se och höra en glädjestrålande Isabelle ropa "mamma!" värmer gott i hjärtat och kramen följd av en puss som kommer sen går inte av för hackor.