Ledsamt...
I fredags kväll blev vår familj en medlem mindre...
Vår lille kisse Kasper dog efter att han troligtvis blivit påkörd. Saknaden är stor och det är lätt att glömma bort att han inte finns längre, jag inbillar mig att jag hör honom med jämna mellanrum och det är svårt att släppa rutinen att kolla om han vill komma in det sista jag gör på kvällen innan det är dags att krypa till sängs.
Svårast är det dock när Isabelle frågar efter honom. Vi har talat om för henne att han var väldigt sjuk och att doktorn inte kunde hjälpa honom. Vi har sagt att han är i himlen nu, att han inte har ont mer. Rätt var det är säger hon plötsligt att "Kasper är i himlen, på månen" samtidigt som hon pekar mot himlen, sedan fortsätter hon med vad hon höll på med. Här om dagen ville hon ställa ner frukostskålen på golvet så att Kasper skulle kunna äta upp det sista som han alltid gjort, när han kommer hem igen...
Vår lille kisse Kasper dog efter att han troligtvis blivit påkörd. Saknaden är stor och det är lätt att glömma bort att han inte finns längre, jag inbillar mig att jag hör honom med jämna mellanrum och det är svårt att släppa rutinen att kolla om han vill komma in det sista jag gör på kvällen innan det är dags att krypa till sängs.
Svårast är det dock när Isabelle frågar efter honom. Vi har talat om för henne att han var väldigt sjuk och att doktorn inte kunde hjälpa honom. Vi har sagt att han är i himlen nu, att han inte har ont mer. Rätt var det är säger hon plötsligt att "Kasper är i himlen, på månen" samtidigt som hon pekar mot himlen, sedan fortsätter hon med vad hon höll på med. Här om dagen ville hon ställa ner frukostskålen på golvet så att Kasper skulle kunna äta upp det sista som han alltid gjort, när han kommer hem igen...
5 Comments:
At 03 juli, 2008 00:34, Anonym said…
Beklagar sorgen!
Kram
At 03 juli, 2008 22:26, Anna said…
Åhh nej, så hemskt tråkigt och sorgligt... Beklagar verkligen. och så lilla Isabelle, inte lätt att förstå inte och inte heller lätt att vänja sig vid tanken för någon av er kan jag förstå.
Fick precis se att jag missat svara på ditt mail ang. kvällens bravader. Jag kom ju inte med då som du nu vet ;) Förlåt att jag missade men jag gissar att ni tog mitt uteblivna svar som tecken på en även utebliven Anna! Tack gulliga ni ändå för att ni tänkte på mig :) Hoppas ni hade det trevligt, det lät som en mysig utflykt ni skulle göra!
Kram Anna
At 17 juli, 2008 20:25, Sarasnaran said…
Åh. :-(
Vad ledsen jag är för er skull!
Massor av kramar till alla er!
At 18 juli, 2008 08:58, Erica said…
Tack snälla ni...
Kram
At 19 juli, 2008 23:18, Anonym said…
Nej men så ledsamt! Usch jag vet hur jobbigt det är med barnen som saknar en försvunnen familjemedlem.
*KRAMAR OM*
Jag har nytt lösen på min blogg...
ska se om jag hittar din mail så jag kan skicka det till dig =)
Kram Nettan
Skicka en kommentar
<< Home