Hallå världen!

Jag började känna lite småvärkar framåt 15-tiden på måndag eftermiddag. Då tänkte jag att det säkert kommer gå över om en stund, så hade det hållit på i flera dagar, varför skulle det vara annorlunda nu?
Jag lade mig för att vila och somnade till och med en liten stund. Jag vaknade av värkarna som tilltagit lite i intensitet. En dusch lindrade skönt och jag minns att jag tänkte "det måste vara långt kvar än". När Fredrik kom en någon timme senare hjälpte han mig sätta igång TNS-apparaten och vi beredde oss på en lång väntan.
Så väldigt länge behövde vi inte vänta...
Värkarna tilltog, de blev starkare och kom lite tätare så jag ringde förlossningen. Barnmorskan tyckte vi skulle stanna hemma lite längre om det gick men blev det för jobbigt fick vi naturligtvis komma in. Vi försökte titta lite på TV men det var lite si och så med koncentrationen av någon konstig anledning.
Kl 22.00 gick vattnet och vi bestämde oss för att det var dags att åka in till sjukhuset. Vi hade inte hunnit många hundra meter innan det sprang två rådjur över vägen! Fredrik rattade dock bilen säkert trots att jag satt bredvid och började få det lite jobbigt och vi kom fram till sjukhuset utan missöden.
Väl framme vid sjukhuset fick vi komma in i ett undersökningsrum, CTG kopplades och vi fick sitta där och vänta en stund. Allt var bra med bebisen och när barnmorskan undersökte mig visade det sig att jag redan var öppen 7-8 cm så vi fick flytta direkt in i en förlossningssal!
Därefter har jag lite svårt med detaljerna. Jag vet att jag använde lustgasen flitigt och att jag nästan kramade sönder Fredriks hand innan vårt lilla underverk tittade ut kl 02.56, knappt fyra timmar efter att vi kom fram till sjukhuset. En alldeles perfekt liten tjej som vägde 3 450 g och var 49,5 cm lång!

Känslan när jag fick detta lilla knyte upp på magen går inte att beskriva, jag hittar inga ord som gör den rättvisa men jag kan säga att inget varit detsamma sedan dess!