Tankar om bloggandet

Att blogga, är det bara kul? Eller kan det kanske vara lite jobbigt ibland också? Jag vill gärna hinna med att uppdatera, ofta. Jag vill ha läsare som återkommer, som kommenterar. Men så är det ju så klart inte alltid.

Ibland när jag inte bloggat på ett tag börjar jag fundera, jag vill ju inte verka tråkig, vill roa mina (få) läsare... Men för vems skull bloggar jag egentligen blir då nästa fråga. Jag bloggar nog mest för min egen skull, tycker att det är kul. Jag har alltid älskat att skriva, tycker om detta sätt att uttrycka mig på. Att det inte alltid känns bra att blogga beror säkert på att det blir som en form av beroende (eller behov), kanske är det abstinens som kickar in när jag inte publicerat ett ynka inlägg på flera dagar, eller veckor som det ofta blir. Sen vill jag ju gärna förmå att vara lite rolig också och så där lite lagom utlämnande. Det är lite svårt att veta vart gränsen ska dras. Ska jag vara totalt självutlämnade och avslöja alla detaljer - eller ska jag vara lite lagom? Jag vill absolut inte göra någon ledsen, men det är lätt hänt. Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun, eller snarare fingrarna i styr, det gäller att ge sig ut på lagom vågade äventyr som passar att återberätta i bloggen och som samtidigt är tillräckligt spännande för att locka fram några skratt. Sen är det ju så att bloggen heter "Isabelles värld", nu när lilla gumman går på dagis är jag tyvärr inte lika delaktig i hennes vardag. Min vardag är inte längre samma som Isabelles och inläggen om just Isabelles värld blir då färre. Kanske borde bloggen heta något annat istället...

Är det förresten någon mer än jag som tänker fram inlägg när de ska sova? Jag kan komma på de mest fantastiska inlägg som jag är tvärsäker på att jag ska minnas i sin helhet (och hinna skriva ned), självklart är ju vartenda ord som bortfluget nästa dag. Det enda jag minns är att det var något storartat jag ville förmedla...